till en slätt mitt ute i Närke?
På en ensam parkbänk började vi samtala om detta. En helt okänd kvinna och jag. Hon hade inte varit där på minst 20 år. Jag brukar resa till denna plats varje midsommar.
Vad vi pratade om tänker jag inte berätta, bara att vi möttes. Av en slump kanske du tänker. Jag tänker lite större, att det var en mening med detta möte på en parkbänk.
Människor har rest till den här platsen sedan 1887. Varje år. Ja en del åkte faktiskt hit under pandemin och fikade i små grupper i parken.
Jag tror att det har med våra existentiella frågor att göra. Att vi längtar efter hopp och mening med livet. Att det måste finnas något som är större än oss själva. Nåt som jag kallar Gud.
Fotot tog jag från bänken där vi satt.
Ha en välsignad vecka!
Ann-Lis Engbom's Blog 