Idag för 48 år sedan tog jag min lärarexamen. 25 år var jag. Klänningen sydde jag själv efter något mönster, kanske i Femina. Jag har det kvar än i en pärm.
Det syns kanske inte, men jag är gravid med vårt första barn. Maken gjorde sin militärtjänstgöring. Pengarna räckte knappt runt. Men det gick att söka ett anslag för kläder från det militära. Vi fick 200 kr i bidrag. Jag köpte fröskalsbomull (det var inne då) och spetsar för 100 kr. Sedan fick jag tag i ett par nätta sandaletter för 50 kr.
Jag tror nog att jag var lycklig ändå. Utan pengar, alltså. På morgonen, precis innan jag skulle bege mig till skolan kräktes jag på köksgolvet. Snabbt fick jag torka golvet en gång till, jag hade ju städat inför DAGEN. Maken jobbade natt med att rita väderkartor.
På fotot håller jag i rosorna från min man. På armen klämmer jag fast körpärmen. Det var sista gången som jag sjöng med skolkören. Sven Östergren, vår lärare och kyrkomusiker hade arrat sommarsångerna så vackert så jag grät när vi sjöng. Alla vackra skolavslutningar har ett stänk av vemod. Det sista av något och sedan, ja, vad händer sen?
Det blev föräldrafika på skolan och sedan en tur till Lövsta slott där vi blev bjudna på mat.
Senare uppvaktades jag hemma av vänner.
På kvällen, när jag fick en egen stund, kände jag för första gången hur mitt barn sparkade.
En stund av nåd.
Ann-Lis Engbom's Blog 